Titel: Egenmäktigt förfarande
Författare: Lena Andersson
Egenmäktigt förfarande verkar enigt hyllad av Kultursverige, och det är orsak så god som någon att ge sig i kast med en bok som denna. Om inte annat för att få ett grepp om vad som ligger rätt i tiden och hur Cynikerns smak är kalibrerad i förhållande till kulturarbetarnas smak (epitetet kulturarbetare är självförklarande, om inte kan man tänka på en person som skulle kunna vara lämplig för ett avsnitt av podcasten Värvet [som väntat hennes intervju]).Temat är alltså en kärlekshistoria av det olyckliga slaget. Ett gammalt tema, men här berättat på ett ovanligt sätt. Språket som beskriver huvudkaraktären Esters tankar är ovanligt precist och logiskt vilket känns fräscht då nästan hela den samtida svenska romanlitteraturen berättas som om huvudkaraktären är påverkad av droger. Det negativa är att samma sorts språk används i dialoger, och då inte känns helt trovärdigt. Läsaren bjuds in till Esters inre liv och får även att antal visdomar om livet förmedlade till sig, inte helt olikt en bok av Paulo Coelho.