Om bloggen

Manifest

Behöver världen verkligen ännu en bokblogg?  De flesta bokbloggar Cynikern surfat in på är alltför likriktade och intetsägande för att vara läsvärda. Har man läst en bokblogg har man läst alla. Få bokbloggar ger nya perspektiv på läsandet. Så svaret blir att ja, det finns ett behov av annorlunda bokbloggar.

Den här Cynikern har egentligen ingenting emot att böcker målar upp intressanta personporträtt, att böcker skrivs för att förmedla en känsla eller för att försätta läsaren i en viss stämning. Problemet är att detta alltför ofta görs på bekostnad av en genomtänkt, intelligent och trovärdig handling. Nästan varje handling i en samtida thriller har ett problem i form av en logisk lucka eller ett s.k. pedagogiskt haveri. Det långt vanligare haveriet består av att berättelsen är så otydlig att det inte går att konstatera om det finns en logisk lucka eller inte. Ibland är det ett olycksfall i arbetet hos författaren men betydligt vanligare är att det är ett "knep" för att dölja att det egentligen är en platt och dålig historia som berättas. Tyvärr inte det enda knepet som används av lata författare.

Några exempel på vanligt förekommande genvägar.

Exempel 1, Orimliga misstag för att förlänga handling

Den klassiska deckaren har ett brott, och detektiven försöker lösa detta brott, för att till slut lyckas. Tänk Agatha Christie. På senare tid har det blivit mycket vanligt med en variant på det klassiska upplägget, nämligen att handlingen pendlar fram och tillbaka, jagar vad som verkar vara fullt rimliga gärningsmän, som sedan visar sig vara oskyldiga för att till sist hitta rätt gärningsman. Vissa likheter finns med spionthrillers där det är vanligt med dubbelspel och turer fram och tillbaka med agenter, dubbelagenter och dubbeldubbelagenter osv. Även i andra genrer härjar fenomenet.  I tv-serien House MD har vi "världens bäste läkare" som likt Sherlock Holmes kan diagnosticera en vanlig åkomma med ett ögonkast. De svårare sjukdomsfall han måste lösa lyckas han dock aldrig lösa utan att först göra ett antal felaktiga diagnoser.

Självklart ska en detektiv få ha fel och misstänka fel personer innan han lyckas lösa brottet, men när detektiven gör helt orimliga misstag bara för att boken skall få fler sidor är det inte acceptabelt. Alla läsare upptäcker inte detta, men om man väl börjat uppmärksamma sådana svagheter så blir man irriterad på hur ofta de faktiskt förekommer. Cynikern påstår inte att varje handling skall tåla en kritisk granskning av ett expert på området det handlar om, vare sig det är en obducent, en bankir eller en klimatforskare. Handlingen måste dock tåla att en normalbegåvad läsare har svårt för att en detektiv som är sällsynt smart plötsligt gör en idiotisk slutledning som råkar ge boken de 50 extra sidor som behövs för att boken skall anses tillräckligt tjock.

Ett sällsynt exempel på en handling som avstår från en konstgjord förlängning. En man med pistol möter en fientlig och hotfull man med svärd. Han plockar då inte fram ett svärd och börjar fäktas, utan...

Exempel 2, Utökat berättande

Flera berättelser i en. Av olika anledningar så får en thriller sällan bara vara en thriller numera. Vanligast är att författaren nödvändigtvis måste delge läsaren om de olika karaktärernas själsliga sår. Oftast relationer som varit dåliga: barndomstrauman, kärlekspartners, döda kamrater och kollegor. Visst kan det vara motiverat ibland då det kan ge en ytlig historia mer djup. Inte alla författare förmår dock använda detta i lagoma doser. Det verkar ofta vara på rutin för att helt enkelt öka sidantalet i boken, för att annars hade det blivit en novell och inte en roman.