Den cyniska spionvärlden

Titel: Väster om friheten
Författare: Thomas Engström

Detta skulle kunna kallas en spionthriller av klassiskt snitt. Berättandet kan beskrivas som torrt, kargt och cyniskt, vilket kanske inte passar alla läsare, men fungerar bra för denna genre.

Det är något av en naturlag att en thriller börjar med ett brott som får bli själva existensberättigandet till den efterföljande berättelsen. Här är det några amerikaner i statlig tjänst som mördas i Afrika. En något konstig början, för det är inget som fångar intresset för en svensk läsare. Jämför exempelvis med boken Paradisoffer där ett svenskt flygplan bombhotas. Överhuvudtaget är det underligt att inget i handlingen berör Sverige när författaren av namnet att döma är svensk. Förmodligen struntar man som läsare ändå i detta om man valt boken för att läsa en spionhistoria.

Boken är alltför mycket fylld av fysiska miljöbeskrivningar som inte tillför något till handlingen. Utsikten från diverse gatukorsningar i Berlin är extremt ointressant att läsa om, även om staden är bekant.



I boken finns självklart ett antal action-scener. De gör varken till eller från och historien är ändå inte speciellt spännande när man läser det som en thriller som handlar om spionen Ludwig Licht som utför själva grovarbetet ute i verkligheten.

Den stora behållningen med boken är den cyniska beskrivningen av den administrativa sidan av spioneriet. Spionerna och spionorganisationen (CIA) är en rest av kalla kriget. Trots att man måste se upp med agenter, dubbelagenter, trippelagenter så ligger den största faran inte i motståndarsidans agerande, utan finns i den egna organisationen. Spion-byråkraterna lägger 95% av sin energi och arbetstid på att befästa sin position i den egna hierarkin istället för att motverka den gemensamma fienden. Dessa byråkrater är inte sällan depraverade fyllbultar och ett med antal rejäla karaktärsbrister som människor. Anledningen till att de blir kvar eller stiger i hierarkin trots att de aldrig gör några framsteg i arbetet är att de inte har minsta betänklighet att hugga en kollega i ryggen (metaforiskt) om det kan gynna den egna karriären. Cyniskt och vackert.

Slutet är inget särskilt. Detta är ingen spoil, då det rör sig om en trilogi och då det därför inte kan sluta på något uppseendeväckande sätt redan i del ett. Dessutom brukar spionthrillers aldrig sluta uppseendeväckande. Verksamheten fortsätter bara som vanligt efter en spionboks slut, bara med några spioner mindre än vid bokens början. Det är rent av svårt att tänka ut ett tillfredsställande slut på en spionthriller.

Cynikerns förhoppning är att författaren i framtida böcker förfinar det cyniska berättande av den interna maktkampen inom spionbyråkratin. Samt drar ned radikalt på miljöbeskrivningar. Vad gäller den egentliga handlingen runt huvudpersonen (Ludwig Licht) borde författaren antingen anstränga sig mer eller dra ned på den, eftersom det är den cyniska aspekterna han har sin styrka i. Cynikern skall försöka läsa någon av hans tidigare böcker för att se om det möjligen är ett tema i hans författande.

Finns att köpa hos bl.a. Adlibris inbunden, Bokus inbunden, CDON inbunden.