Skenheligheten personifierad

Titel: Why I Left Goldman Sachs
Författare: Greg Smith

Banken Goldman Sachs har en lång historia. Kanske inte fullt lika ärorik historia men man får betänka att med hög status kommer hårdare granskning. I efterdyningarna av den senaste finanskrisen kritiserades banken bl.a. för att vara en "great vampire squid" som suger pengar i stället för blod. Nya granskningar påbörjades vilket blev för mycket för denna boks författare som varit en stolt medarbetare på Goldman Sachs, men som slutade lika stolt.

I boken får man följa den mest hedervärde personen på Goldman Sachs, från det han anställdes och framåt. Visserligen var nästan alla andra på banken också hedervärda bankirer men kanske inte lika mycket som författaren. Han märkte dock att arbetsklimatet sakta ändrades så att fokus gick från att tjäna kunden till att tjäna pengar åt banken till varje pris. Till sist kunde han inte leva med att banken ville tjäna pengar genom att t.ex. låta kunden genomföra transaktioner som ur bankens synvinkel verkade korkade men som trots allt var på kundens eget initiativ .

Cynikern har svårt att tro att en bankir kan vara så godhjärtad, ärofull och dessutom naiv. Mer troligt är att det helt enkelt handlar om skenhelighet. Författaren ville säkert ge goda råd till sina kunder. Så länge det inte påverkade bankens inkomster. Inkomster som betalade hans miljonbonusar. Hur kan han inte ha reflekterat över att han fick miljonbonusar för att utföra ett jobba som tusentals andra kunnat sköta lika bra. Visst går det att bedriva affärsverksamhet utan att ibland dra fördel av kundernas dumhet. Men att göra det och dessutom betala miljonbonusar till höger och vänster i en bank. Knappast.

Han delar in bankens kunder i fyra kategorier. En indelning som egentligen fungerar för alla typer av branscher. Man bör dock hålla i minnet att i boken är kunderna företag och institutioner, inte privatpersoner.

• Den vise kunden
  Kunder som har samma resurser som banken. Gör inte dumma misstag och knappast lättlurade. Banken försöker inte ens dra fördel av den vise kunden. Anställda hos den vise kunden har ofta arbetat på Wall Street och vet vilka knep som bankerna använder.
• Den elake kunden
  Kunder lika smarta som den vise kunden, men som försöker dra fördelar på bankens bekostnad. Det kan handla om allt från att spela ut banker mot varandra för att få bästa pris, t.ex. LTCM, till att göra olagliga saker, t.ex. Galleon. Den elake kunden ogillas av bankerna, men pengar luktar inte så banken gör ändå affärer med elaka kunder men är försiktig så man inte dras med i något olämpligt. Med varierande framgång.
• Den enkle kunden
  Kunder som av olika anledningar inte har den kompetens eller de resurser som skulle behövas eller helt enkelt är för byråkratisk för att kunna fatta bra beslut i tid. Den enkle kunden är ett enkelt byte när en bank ser mer till sin vinst än långvariga kundrelationer. Den enkle kunden vet sällan om att den är enkel. Banken behandlar den bra. Till synes. Det enda som märks är att kundens vinst inte blir så stor som den förväntat sig.
• Kunden som inte vet hur man ställer frågor
  Dessa kunder är enkla, men de är dessutom naiva. De litar på att banken ser till deras bästa. De har varken kompetens eller mod att ställa viktiga frågor om de råd de får från banken. De här kunderna är nästan alltid förlorare på lång sikt, d.v.s. över en konjunkturcykel. Ibland får de ett extra bryskt uppvaknande när de köpt produkter som plötsligt tvingar dem i konkurs p.g.a. någon klausul de inte förstått. Den typiske kunden i ett svenskt perspektiv skulle vara finansavdelningen på en kommun.

Givet författarens kund-klassificering blir det nästan löjligt när han som representant för banken träffar en vis kund för att diskutera hur deras relation ska fortsätta trots att amerikanska myndigheter börjat hårdgranska bankerna. Författaren blir chockad över att hans och bankens skenhelighet blir synad. Kunden säger:

Låt mig vara direkt. Ni behöver inte oroa er. Vi kommer inte sluta göra affärer med er. Sanningen är att vi inte har litat på er en längre tid därför att vi tycker att Goldman Sachs är en hedgefond. Vi vet att era egna intressen sätts först. Men vi vet också att ni är de smartaste killarna på Wall Street och att det kommer tillfällen då vi behöver göra affärer med er.

Författaren tänker inte att detta var en kund som är både vis och ärlig. Han tänker att "hur kan banken fixa detta? Hur kan vi få kunden att lita på oss igen?" En tid därefter slutar författaren sitt jobb på banken. Man kan bara spekulera om det verkliga skälet till att han slutade jobba på banken, men detta är inte det intressantaste med boken. Det intressanta är att hela boken stinker av en skenhelighet som saknar trovärdighet för en Cyniker.

Boken finns att köpa hos bl.a. Adlibris inbunden, Bokus inbunden.