Ekonomi-journalisternas kamp

Titel: Tronstriden : Maktkampen i Industrivärden
Författare: Jens B Nordström

Tronstriden är en läsvärd bok när man kan bakgrunden. Händelserna och tidningsartiklarna som föregår bokens handling var ovanliga i Sverige, och för en Cynisk betraktare fyller boken behovet av ett avslut på det hela. Det fanns nämligen något som skavde med beskrivningen som den presenterades av Svenska Dagbladet. Journalister sticker sällan ut hakan om de inte har källor som de sätter hög tillit till. Ekonomi-journalister gör det aldrig. Den tvärsäkra historien som presenterades kring 2015 var något av en svart svan, såvida det inte fanns källor på mycket hög nivå i näringslivet.

Finns det en maktkamp så betyder det minst två grupperingar. Det råder ingen tvekan om att Svenska Dagbladet motarbetade en gruppering, nämligen ledningen i börsbolaget Industrivärden och dess s.k. sfär (inklusive börsbolaget SCA). Däremot var det inte självklart vilken gruppering som Svenska Dagbladet gynnade genom att publicera materialet. Även om många nog hade en uppfattning om vilka personer som gynnades mest, fast grundat på gissningar.

Vän av ordning invänder nu att det inte är ett journalistiskt uppdrag att gynna en utvald gruppering. I en maktkamp bör alla parter granskas kritiskt. Boken blir därmed en motvikt till Svenska Dagbladets skriverier. Utan tvekan påvisar boken också ett undermåligt journalistiskt arbete av Andreas Cervenka, Torbjörn Isacson och chefredaktören Fredric Karén på Svenska Dagbladet. De har agerat springpojkar åt en gruppering vars agenda varit att förändra ledningen i ett stort börsbolag. Detta kan knappast vara en uppgift för en dagstidning som existerar enbart tack vare statligt presstöd. Åtminstone om det visar sig att de uppgifter de fått är felaktiga eller att journalisterna helt enkelt inte bryr sig om att kontrollera riktigheten i de läckta uppgifter de använder.

Så långt är allt bra. En partsinlaga från andra hållet. Men icke. Författaren Jens B Nordström hävdar att boken är en objektiv granskning. Cynikern vill gärna tro att övriga delar i boken är objektiva. Tyvärr finns det stora hål i "försvaret" av personerna i Industrivärden-sfären. Alternativt är författarens granskning lika slapp som Svenska Dagbladets faktagranskning. Ett stort problem med ekonomi-journalister är att de i praktiken enbart granskar vad någon annan presenterar för dem, något som kan beskrivas med gatljus-effekten.

En polis patrullerar nattetid ser ett fyllo leta efter någonting under ett gatljus och frågar vad han tappat. Fyllot svarar sina nycklar, och polisen hjälper till att leta under gatljuset.  Efter några minuter frågar polisen om fyllot är säker på att han tappat nycklarna under gatljuset. Fyllot svarar nej, han tappade dem i parken. Polisen frågar varför han då letar här. Fyllot svarar "men det är ju här som jag kan se".

Rent hypotetiskt. Om Cynikern skulle velat göra en objektiv granskning som därmed har potential att även missgynna personerna kring Industrivärden. Vad skulle då behandlats annorlunda?

Det faktum att Jan Johanssons (vd i SCA) fru åker med SCAs privatjet verkar ekonomiskt och moraliskt förkastligt. Varför ska aktieägarna i SCA bekosta att personer utanför SCA behöver åka privatjet? Även om det finns fullgoda skäl för vissa resor inom Sverige som tas upp i boken skulle Cynikern dessutom försöka få Jan Johansson att bemöta den mest svåra anklagelsen. Nämligen att frun åkt ensam sträckan Stockholm-München. En objektiv granskning nöjer sig inte med att enbart skriva ett långt och gediget försvar mot de mildaste anklagelserna.

Av boken framgår att SCA har, eller åtminstone hade, Börssveriges sämsta pressansvariga. Detta ledde till att det blev extra jobbigt för vd Jan Johansson, när gatloppet i media startade. Det kan ha varit en stor förklaring att han slutade jobbet som vd av fri vilja. Trots det får han avgångsvederlag som om han fått sparken. Motiveringen är tydligen att Jan fick hantera saker som han tyckte gick utanför hans jobb som vd. Cynikern skulle definitivt pressat Jan hårdare om hur det kan vara riktigt att han som högste operativ chef inte förväntas hantera hård bevakning av pressen. Det helt orimligt att en vd inte förväntas hantera pressen, och därmed finns ingen grund att få avgångsvederlag. I synnerhet ingen moralisk grund. Att Jan inte ville att det skulle ingå i jobbet är en annan sak. Det är just därför man anställer duktiga personer på pressavdelningen. Få duktiga affärsmän vill lägga tid på press och PR. För att citera Per Anderssons kloka ord i boken Stenbeck om Jan Stenbeck

"För en affärsman är offentligheten farlig, en onaturlig plats att uppehåll sig på. De vapen och verktyg direktören är tränad i att använda fungerar dåligt där. Affärsmannen är rustad för att överleva i styrelserummens, kontaktens, handslagens djungellandskap, där informationen är en form av kapital och det är rationellt och normalt att vara hemlighetsfull med sina avsikter och insikter. Affärsmän trivs i slutna rum."

Om Cynikern skrivit boken skulle han inte skapa fejkdrama. "Alfred Heinzel och Jan Johansson inte kommer särskilt bra överens. Kanske spelar det en viss roll att att svensken fick det jobb österrikaren var påtänkt för." Alfred var alltså enligt boken påtänkt som vd i SCA efter Sverker Martin-Löf år 2002 men han fick inte jobbet. Och nu är han sur för att Jan Johansson fick samma jobb 2007. Fem år efter att Alfred lämnade SCA? Mycket tveksam dramatik, även om personkemin kanske saknades av andra orsaker.

Om Cynikern gjorde en objektiv granskning skulle han som en del av jobbet göra bakgrundskoll på personerna. I synnerhet de personer han kommer intervjua. Om det då, rent hypotetiskt, kom fram att Jan Johansson i vissa kretsar benämns Jan Mytoman, då skulle Cynikern definitivt lägga mindre vikt vid Jans förklaringar och försöka hitta andra källor. Faktum är att Cynikern skulle tänka två gånger innan boken ens skrevs, även om ingen förtjänar att dömas ohörd.

Cynikern skulle definitivt avstå från luriga beskrivningar av händelseförlopp som får en gruppering att framstå som oskyldig till en anklagelse, när något sådant inte alls kan beläggas. Det skulle vara att sänka sin trovärdighet inför en fortsatt karriär som ekonomi-journalist. Inte för att någon faktiskt vill betala för en objektiv granskning i en cynisk värld, men granskningen är ju hypotetisk.

Industrivärden (Sverker Martin-Löf) har hävdat att de blivit avlyssnande. För det har Sverker blivit utskrattad i media. Efter en tid meddelar Industrivärden att de faktiskt hittat avlyssningsutrustning på sitt kontor. Det har då i media insinuerats att om det ens funnits utrustning så är det Industrivärden som själva installerat utrustningen för att kunna "hitta" den. Med motivet att visa att Sverker inte var så fånig som han framställts.

Anklagelsen bemöts sent i boken genom att hänvisa till en kort passage tidigare i boken, vilket är krystat. Ja, Industrivärden (Anders Nyrén m.fl.) hade faktiskt satt upp kamerabevakning och annan utrustning, men det var bara för att kunna avslöja om någon skulle vilja hämta avlyssningsutrustningen. Den stora luckan i resonemanget är att Nyrén satte upp kameraövervakningen samtidigt som man gick ut med ett pressmeddelande att man hittat avlyssningsutrustning. Om avlyssningsutrustning redan hittats finns ingen utrustning att ta tillbaka för avlyssnaren. Därmed finns ingen anledning för Industrivärden att filma avlyssningsutrustningen. Ingen kommer vilja ta tillbaka den. Även om det finns kvar utrustning på Industrivärdens kontor så vore det alltför stor risk för avlyssnaren att hämta den hos Industrivärden.

Cynikern har försökt beskriva avlyssningsanklagelsen enkelt, kort och kronologiskt. Författaren försöker inte göra så. Han placerar delar av försvaret i olika delar av boken och hoppar i tiden så att det det som läsare blir enklare att okritiskt godta Industrivärdens bortförklaring.

Cynikerns slutord är att maktkampen är ett prima exempel på rå kapitalism. Den största vinnaren verkar vara Fredrik Lundberg, vars plan (redan långt gången) var att
- klyva SCA
- klyva Skanska
- Ericsson, byta ledning, rensa och sälja
- demontera Industrivärden
Att Lundberg gynnats betyder inte boken är en objektiv granskning, men den ger intressanta pusselbitar kring maktkampen. Har svenskt näringsliv och konkurrenskraft ökat som ett resultat av maktkampen? Det är för tidigt att säga, men inget tyder åtminstone på motsatsen.

Boken finns att köpa hos bl.a. Adlibris inbunden, Bokus inbunden.