12 november 2017

Papperstidningens uppgång och fall

De senaste åren har det skrivits mycket om en medias kris. Ingen har liksom undgått att journalistiken blivit sämre och sämre, även om det inte är den krisen som menas när media själv får beskriva krisen. Man föredrar att börja i den andra ändan. Medieföretagen vill först tjäna pengar innan de vill producera kvalitet. Då blir förklaringen enkel. Intäkterna minskar. Media och papperstidningar i synnerhet erbjuder inte längre kostnadseffektiv annonsering i förhållande till alternativen. Dessa stavas Google och Facebook. 

Tidningar och annan media finansieras nästan uteslutande av annonser. De pengar man som konsument betalar för traditionell media går snarare till distribution. När det då dyker upp alternativ som påstår sig kunna visa annonser för utvalda kategorier av läsare är detta givetvis mer intressant för annonsören. Det blir möjligt att vända sig till exakt den målgrupp man vill nå. Det behöver inte ens vara billigare än tidningsannonser. Annonsörer betalar gärna mer pengar om annonserna ger större effekt. Man ska minnas den gamla skrönan om att hälften av marknadsföringskostnaderna var helt bortkastade pengar. Man visste bara inte vilken hälft.

Fastän det är svårt att tro idag. Det fanns en tid då ägandet av en tidning var att som att tälja guld med smörkniv. Nästa det enda som krävdes var att tidningen var tillräckligt stor för att kunna sprida de fasta kostnaderna på många tidningsexemplar. Ett sätt att få det illustrerat är att läsa en god bok från den tiden. Cynikern rekommenderar Kungarnas krig av Jeffrey Archer. Med kungarna menas alltså tidningskungarna. Boken säljs inte längre på svenska men kan finnas på bibliotek. På engelska heter boken The fourth estate.

Man kan förstås fråga sig om annonspengarna verkligen lämnat mediabranschen. En person som ropar högt om att de nya medieteknik-bolagen (Facebook m.fl.) i själva verket är mediebolag är professor Scott Galloway. De uppfyller alla rimliga krav. De skapar nytt innehåll, de säljer annonser och de är medium som influerar konsumenterna med både innehållet och annonserna. Därför bör samhället ställa samma krav på dessa företag som man ställer på traditionell media. Galloways argument kan man ta del av i hans nya bok The four eller i någon av de otaliga intervjuer han gjort, t.ex. Danny in the Valley. Åsikten är nu så pass etablerad att den till och med nått Sverige. Cynikern hörde det sägas i Di Digitalpodden häromdan.

Media egen förklaring är alltså minskade intäkter. Teoretiskt borde det kunna gå att kompensera bortfallet genom högre kvalitet som konsumenterna eventuellt är beredd att betala mer för. Och kanske är det just det som mediebranschen förbereder. Taktiken skulle då vara att låta kvalitén på journalistiken sjunka till en historisk bottennivå. När den nya normalnivån är etablerad blir enkelt att från den nivån erbjuda bättre journalistik... Frågan är bara varför public service, det vill säga Sveriges Radio och Sveriges Televison, också deltar i detta "race to the bottom" vad gäller journalistisk kvalitet. Det kan finnas anledning att återkomma i ämnet.

Archers bok på engelska finns att köpa hos bl.a. Adlibris, Bokus.
Galloways bok finns att köpa hos bl.a. Adlibris, Bokus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar