Kan Regeringen vinna ett extraval?

Först och främst, detta är ingen partipolitisk blogg, så denna betraktelse blir en svår balansgång. Men något måste kommenteras av en Cyniker angående det stundande extravalet till Riksdag. Var som läsare ändå övertygad om att betraktelsen är helt från sidlinjen och utan egna insatser.

Gissningsvis är det fler än Cynikern som till leda det senaste året hört att Stefan Löfven, Socialdemokratisk partiledare, visserligen bara har lite politisk erfarenhet, men han är en duktig förhandlare. Vilket kommer behövas enligt vad opinionsundersökningar innan valet antydde om valresultatet. Det förargliga är att det så här efteråt är svårt att hitta dessa citat med Google. Kanske för att orden yttrats i något radioprogram utan att fästas på pränt? I vilket fall kan Cynikern svära på att han hört det otaliga gånger av diverse "experter". Hjälp mottages tacksamt i jakten att namnge dessa inkompetenta "experter" och charlataner.

Statsvetaren Leif Lewin konstaterar i DN att Löfvens förhandlingskapacitet från fackliga förhandlingar inte fungerar i den politiska verkligheten. Snarare tvärtom är den i Löfvens fall en belastning. En god iakttagelse. Kanske aningen sen iakttagelse. Faktum är att Löfven framstår som den sämsta förhandlaren någonsin på den nivån han verkar. Han har lagt sig helt platt för krav från både Vänsterpartier (stopp för vinster i välfärden) och Miljöpartiet (stopp av bygget Förbifart Stockholm). Gott så. Problemet kommer när Löfven vill att övriga partier i riksdagen skall backa från sin egen politik för Löfvens önskan att få styra landet. Övriga partier har naturligtvis noterat vilken usel politisk förhandlare Löfven är och inser att de bör ge mindre än ingenting till hans krav på samarbete och eftergifter. Det troliga är ju att Löfven kastar in handduken på ett eller annat sätt vid motstånd. Ren empiri. Minsta eftergift skulle straffas hårt av väljarna. Att ge upp vad man lovat väljarna för att den svagaste statsministern i mannaminne skall få cred? Ett enklare sätt att tappa väljare finns knappast, när väljarna noterar samma sak som Alliansen & Sd redan gjort.

Detta är alltså Cynikerns förklaring till bristande samarbetsvilja från Löfvens motståndare. En samarbetsvilja som tog sig uttryck i att Alliansen inte ens ville diskutera under mötet på tisdagskvällen då det var klart att regeringsbudgeten inte skulle godtas av Riksdagen idag.

Regeringen har som svar på detta tänkt sig att utlysa extraval. Vad hoppas de uppnå med detta? Cynikern är knappast den enda som tror att läget mellan partierna kommer ändras ytterst lite vid extravalet 2015, och mellan blocken ännu mindre. Utan att konstellationen S+Mp+V får minst 50,1% av av de röster som leder till riksdagsmandat (klarar 4%-spärren) så kommer läget i riksdagen vara oförändrat mot nuläget. Anledningen till att Alliansen även i fortsättningen vägrar ge ens ett lillfinger till Löfven utan att få minst en arm som byte? Samma som i nuläget, se ovan.

Vilka andra sätt att få inflytande finns om knappt några väljare ändrar åsikt? Mobilisera väljare från icke-riksdagspartier!

1. Väljare som 2014 röstade på Fi väljer 2015 något av S, Mp eller V.
2. Väljare som 2014 röstskolkade väljer 2015 något av S, Mp eller V.

Baserat på siffror från en tidigare betraktelse blir Cynikerns kalkyl att om Regeringen lyckas säkra alla Fi-röster så behöver de "bara" 5% röster från röstskolkarna för att säkra majoritet i riksdagen. Det vill säga mer än var tredje soffliggare då denna skara utgjorde 14,2% av de röstberättigade. Då får naturligtvis inga andra soffliggare plötsligt få för sig att rösta på Alliansen eller Sd, för då behöver man ännu fler röster. Visserligen inte omöjligt att det skulle kunna hända, men knappast ett troligt scenario. Allt under förutsättning att väljarkåren inte skiftar åsikter på ett blocköverskridande sätt. 

Om undrens tid förargligt nog skulle vara förbi så har Regeringen åtminstone sina höga och välförtjänta statsrådslöner ett tag till. (Notera att ironi kan ha smugit sig in i föregående mening dock att det maximalt rör sig om ett ord.)


Uppdatering:
Nu har även förhandlingsexperten Catharina Lind yttrat i SvD sig om att fackliga förhandlingar är väsensskilda från politisk förhandling. Inte nog med detta. Utifrån hennes beskrivning så går alla fackliga förhandlingar till på exakt samma sätt. Snarare ett skådespel än ett maktspel. Och detta hjälper då inte heller till när Löfven landar i den politiska verkligheten. Allt är annorlunda mot hans tidigare världsbild. Har statsminister Löfven någonsin ens förhandlat lön med en medarbetare? Allt vad Lind skriver verkar förvisso vettigt, men det är förstås alldeles för sent. Artikeln kommer säkert ge henne TV-tid och mer välbetalda uppdrag, men i en Cynikers ögon så hade hon fått 100 gånger mer cred om hon ventilerat dessa farhågor ex-ante. Om hon gillar rörelsen borde hon kontaktat någon, man får förmoda att de existerar, kompetent person runt Löfven (vad i h-e har VU, Löfvens nära medarbetare och stab sysslat med?). Om inte, gjort denna analys publik långt tidigare.