Finanslegionär av den latinska skolan

Titel: Simma med hajar
Författare: Joris Luyendijk

Då och då dyker det upp en bok som gör ett antropologiskt nedslag i finansbranschen. Den här boken gör sitt bästa för att börja förutsättningslöst men slutar givetvis, som de flesta andra studier, med en slutsats om att det finns missförhållanden i finansbranschen. Författaren Joris Luyendijk skyltar inte med att ha några speciella antropologiska meriter utan verkar vara en helt vanlig journalist. Innan själva bokrecensionen kommer därför Cynikern göra en egen antropologisk omtolkning av bokens innehåll.

Cynikerns antropologiska analys av finansbranschen

Den outtalade förutsättningen för många studier är att finansbranschen är en bransch med hög lön och som därför drar till sig personer med låg moral, och att det är hela orsaken till de problem som finansbranschen orsakar det övriga samhället. Startar man med en sådan förutsättning blir slutsatsen föga förvånande att finansbranschen är en cancersvulst på samhällskroppen.

Ett alternativt sätt att se på saken är att det redan finns speciella förhållanden i finansbranschen. Att människor snabbt anpassar sig till de mest konstiga instruktioner är inte någon nyhet sedan Milgrams berömda lydnadsexperiment. Det kan röra sig om strukturer som en enskild person inte orkar rubba, ens om det var möjligt. Andra branscher har sina egna problem med subkulturer som kraftigt minskar samhällsnyttan. Exempel är den statliga biståndsbranschen och polisen.

Är det den ena eller den andra orsaken? Sanningen ligger som vanligt någonstans mellan ytterligheterna. Tre av de unika förhållanden som formar finansbranschen dyker upp i boken, och har var för sig varit kända länge, kanske sedan romarrikets dagar. Kombination av de tre kan förklara många av finansbranschens avarter.

1. Caveat emptor. Betydelsen är samma som att köpa "i befintligt skick". En köpare av finansiella produkter eller tjänster gör bäst i att sätta sig in i vad han köper. Köper du som privatperson en bil som går sönder nästa dag har du ett gott konsumentskydd och får bilen reparerad eller pengarna tillbaka. Köper du en aktie i ett aktiebolag som går i konkurs nästa dag kan du i normalfallet inte räkna med någon kompensation. En bilförsäljare kan nämligen före försäljningen kontrollera att bilen fungerar, medan en säljare av aktier omöjligen kan ha kontroll över vad som sker i aktiebolaget eller de faktorer i omvärlden som påverkar priset på aktien. Detta förhållande ger förstås finansbranschen oanade möjlighet att sälja suspekta produkter utan återverkningar, men motsatsen skulle helt enkelt vara mer orimlig.
2. Decimo. Finansbranschen betalar ofta hög ersättning, men baksidan är att anställningstryggheten är mycket sämre än i andra branscher. Det behöver inte ens handla om att att missköta sig eller att det råder arbetsbrist för att man ska förlora jobbet. Säger man fel sak till fel person (se nedan) eller helt enkelt har otur så får man hastigt lämna jobbet. Utan månader av fackliga förhandlingar som är brukligt i andra branscher. Arbetsgivaren gillar helt enkelt att hålla personalen lydig, alert och på tårna. Ingen anställd har förmånen att känna sig säker.
3. Omertà. Punkt 1 ovan gör att det finns saker som inte bör berättas för omvärlden, och punkt 2 hjälper till att förhindra berättandet. I likhet med hos kriminella organisationer finns en outtalad tysthetskod. Läs en bok om finansbranschen och du får veta om hur man drar upp övergripande strategier eller hur man reagerar på händelser i omvärlden. Berättaren är alltid en bricka i spelet eller ett löv för vinden. Aldrig att berättaren själv tagit initiativ till något omoraliskt. Går han på strippklubb är det alltid chefen, kollegerna eller kunden som tvingar honom till det. Säljer berättaren en skitprodukt så pekar han aldrig ut vem som tänkt ut produkten, vem som tvingar honom att sälja den (givet att denne chef inte redan är ökänd för allmänheten), och framförallt inte hur mycket extra ersättning han ser fram emot för att ta sig an uppgiften.
   
   En författare som ändå gjort sig själv åtminstone lite nedsvärtad är Michael Lewis i boken "Liars Poker" 1989. Han tänkte heller aldrig återvända till finansbranschen. Sedan dess är det svårt att hitta personer som bryter mot tysthetskoden. Med ett spektakulärt undantag. I Sverige verkar det som att några personer slutligen (efter Skandia, Carnegie m.m.) brutit mot omertà vad gäller kraschen i HQ-bank 2010 - kanske. Skriver kanske för att Cynikern inte läst Carolina Neuraths bok "Den stora bankhärvan". Mot alla odds verkar det som att några anställda vågat peka ut en överordnad, chefen Mats Qviberg, som ansvarig för att ha brutit mot både lagar och god moral. Kanske är det undantaget som bekräftar regeln, men för en Cyniker finns det två möjliga förklaringar till ett sådant beteende:
1. Dessa "tjallare" saknar självbevarelsedrift. Antingen har de inga planer på att i framtiden jobba i finansbranschen eller så är de ett gäng bondtölpar som inte förstått de kulturella koder som gäller.
2. De har blivit beordrade att samfällt peka ut Qviberg som ansvarig för att själva undgå ansvar, förmodligen med både morot och piska. Det minst dåliga alternativet blev att bryta mot omertà.
   
   Cynikern tar inte parti för eller emot Qviberg vars rättegång pågår i dessa dagar. Med tanke på effektiviteten i det svenska rättsväsendet när det gäller ekobrott så behöver Qviberg knappast ligga sömnlös, även om han skulle vara skyldig som synden. Åklagarsidan verkar redan ha problem med att ha alltför familjära band med de personer på HQ som utpekat Qviberg. [Uppdatering juni 2016: Samtliga åtalade frias, inklusive Qviberg, EBM visar sig vara inkompetentare än någonsin, vilket förstås ändå är en liten bedrift att lyckas med.]

Det samlade resultatet för den enskilde anställde blir att när finansbranschen betalar bra skaffar han sig dyrbara vanor som är svåra att bryta. Inget är så svårt som att bryta vanor, så de tre ovanstående egenheterna blir en del av livsstilen. Man får ta det onda med det goda. Dessutom är umgänget ofta från samma förhållanden. Bara undantagsvis häpnar han över kamrater i helt andra branscher som berättar hur de vågar säga emot sin chef. Kamraten i sin tur häpnar över att personen i finansbranschen inte säger emot sin chef när denne gör idiotiska saker som kostar företaget stora pengar. Nå, privilegiet att få säga emot sin chef skulle kosta tiotusentals kronor i månaden, och det känns förmodligen inte riktigt värt det.

Luyendijks antropologiska analys av finansbranschen

Själva boken är en analys av cirka 200 intervjuer som författaren gjorde med personer i finansbranschen. Ett antal av intervjuerna är publicerade av The Guardian och finns att läsa på en blogg där. Lättläst och engagerande men slutet består av några sidor intetsägande babbel där slutsatsen är att finansbranschen har många problem och politiker behöver reglera den hårdare. Föga originell analys med andra ord.

Det framgår inte om författaren har någon utbildning i antropologi. Han verkar snarare vara en journalist som har en antropologisk vinkling. I boken märks det på ett stort fokus på vad personer äter och dricker, som om personligheten förklaras av det. Hans standardfråga till de intervjuade är vilket djur de identifierar sig med på jobbet. Inte helt ointressant, men författaren borde ha en större uppsättning standardfrågor.

Bitvis finns språkliga problem med syftningar till vilken person som avses. Författaren intervjuar exempelvis en kvinna från personalavdelningen som ofta får sköta det praktiska när det gäller att sparka folk på dagen. Kvinnan är rädd att få sparken och spanar alltid om chefen svänger vänster mot personalavdelningen när han lämnar arbetsrummet, för då kan det betyda det att han ska få sparken och därigenom hon också. Men vänta nu, hon jobbar ju på personalavdelningen. Hur kan personalavdelningen ligga i ett annat rum till vänster? Om och om igen i boken finns störande syftningsfel, när intervjuade personer och personer i deras berättelser blandas huller om buller. Möjligen är det översättningen som gjorts alltför slarvigt.

Författaren uppfinner beteckningar för de olika personlighetstyper han intervjuar. Den liknöjt neutrale har klar blick för alla missförhållanden men har förlikat sig med systemet utan att försöka förändra. Tandgnisslaren önskar ett annat system, men gör ändå inte något åt de missförhållanden som han gnisslar tänder över. Master of the Universe är en person som ser jobbet som ett spel som han behärskar intill fulländning. Detta gör honom omöjlig att sparka - i hans egna ögon. Det är nämligen bara personer som är dåliga spelare som får sparken. Simmar man med hajarna är det bara de bästa som överlever, resonerar han. Det är nästan för bra för att vara sant när en sådan person faktiskt fått sparken mellan två intervjuer. Författaren kan då naturligtvis inte motstå att fråga hur det går ihop att han både är oersättlig och har fått sparken. Svaret blir intetsägande och författaren kunde gjort mycket mer av detta, om det nu verkligen har hänt.

Författaren avviker på ett bra sätt från många andra författare som analyserar mänskligt beteende. Han inser att det bara är en viss sorts personer som kommer erbjuda information. De mest omoraliska personerna kommer aldrig att låta sig intervjuas eller på annat sätt lämna information. Det finns en viss sorts person som totalt struntar i moral så länge man håller sig på rätt sida lagen. Författaren kallar dessa ismagar. När han slutligen lyckas intervjua en ismage inser han att han inte kommer längre i sin hierarki över omoraliska personer.

Författaren hade ingen koppling till finansbranschen innan han började med intervjuprojektet, förutom en barndomskompis som kunde berätta hur finansbranschen fungerar i verkligheten. Givet detta blir resultatet bra, undantaget slutsatserna. Kritik om finansbranschen kommer annars ofta från kulturarbetare. Dessvärre är sådan kritik totalt oinitierad och närmast löjeväckande för personer som känner till finansvärlden. Sådan kritik får samma mottagande som om en afghansk getherde gav synpunkter på en Bergman-pjäs.

Som helhet är boken underhållande och upplysande. Boken innehåller knappast några frön till att göra världen bättre, men det kan vara bra nog om människor får en förståelse för att den psykologiska arbetsmiljön är olika i olika branscher.

Boken finns att köpa hos bl.a. Adlibris inbunden, Bokus inbunden, CDON inbunden.
Intervjuer med Luyendijk finns på SR Ekonomiekot och Fondpodden.