Nationalekonomen
Per Krusell debatterar i Dagens Nyheter att Nationalekonomin inte tas på allvar. Alltså som en vetenskap, i motsats till allmänt tyckande. Själva kärnproblemet är, som Cynikern läser texten, att
Den naiva kritiken riskerar leda till att begåvade ungdomar söker sig bort från samhällsforskning, medan svenska politiker och beslutsfattare får en ursäkt att ignorera vetenskapliga rön, till exempel i skolpolitiken.
Om kritiken är naiv eller inte behandlas strax, men låt oss först granska det påstådda resultatet. Är det verkligen ett stort problem att begåvade personer söker sig ifrån nationalekonomi? Om det är ett problem så har det nog redan pågått i över ett halvsekel, att döma av svenska framgångar på området. Problemet är nog snarare att fler än någonsin tillåts bli samhällsforskare trots att alla upplever att kvalitén på forskningen blir sämre och sämre. Till viss del då möjligen beroende på att begåvningarna sökt sig till andra områden, och till en större del på att det bli svårare och svårare att göra genombrott i samhällsforskning. Den verkligt lågt hängande kunskapsfrukten har naturligtvis redan plockats sedan många år. I nationalekonomins fall sedan hundratals år. Farhågan som åtminstone denna Cyniker kan ha är att de enstaka begåvningarna har små chanser att höras i bruset av alla mediokra samhällsforskare som utbildas. Ett väl så stort problem.