Kritik av naiv kritik av naiv kritik av ekonomipris

Nationalekonomen Per Krusell debatterar i Dagens Nyheter att Nationalekonomin inte tas på allvar. Alltså som en vetenskap, i motsats till allmänt tyckande. Själva kärnproblemet är, som Cynikern läser texten, att

Den naiva kritiken riskerar leda till att begåvade ungdomar söker sig bort från samhällsforskning, medan svenska politiker och beslutsfattare får en ursäkt att ignorera vetenskapliga rön, till exempel i skolpolitiken. 

Om kritiken är naiv eller inte behandlas strax, men låt oss först granska det påstådda resultatet. Är det verkligen ett stort problem att begåvade personer söker sig ifrån nationalekonomi? Om det är ett problem så har det nog redan pågått i över ett halvsekel, att döma av svenska framgångar på området. Problemet är nog snarare att fler än någonsin tillåts bli samhällsforskare trots att alla upplever att kvalitén på forskningen blir sämre och sämre. Till viss del då möjligen beroende på att begåvningarna sökt sig till andra områden, och till en större del på att det bli svårare och svårare att göra genombrott i samhällsforskning. Den verkligt lågt hängande kunskapsfrukten har naturligtvis redan plockats sedan många år. I nationalekonomins fall sedan hundratals år. Farhågan som åtminstone denna Cyniker kan ha är att de enstaka begåvningarna har små chanser att höras i bruset av alla mediokra samhällsforskare som utbildas. Ett väl så stort problem.




Vad gäller den andra farhågan så kan man stillsamt undra när en politiker senast behövde en ursäkt för att ignorera vetenskapliga rön? Politik kommer alltid vara politiserad. Det är snarare så att ekonomi och t.o.m. riktig vetenskap har en tendens att bli politiserad. Minns Sovjet där man skulle skulle flytta floder och andra tokigheter.

Krusell menar att det är ett problem att vem som helst kan ha en åsikt om ekonomi och ändå tas på allvar (vilket tydligen skedde vid tv-sändningen av Nobelbanketten). Hur detta står i något slags motsatsförhållande till Krusells egen punkt 2 enligt nedan, övergår en enkel Cynikers förstånd. Han tycker vidare att det vore absurt om motsvarande skedde för andra områden, d.v.s. vetenskaper.

Eller tänk er att medierna skulle anstränga sig för att hitta något kritiskt att säga om fysikpriset. Vad vet jag, kanske någon skulle kunna tycka att det verkar futilt att leta efter mindre och mindre partiklar, för hur vet man att det inte alltid finns ännu mindre partiklar, och vore det inte mer produktivt med handgriplig ingenjörskonst?

Om någon skulle säga detta så skulle Cynikern se det som ett friskhetstecken. Ett uppfriskande uttalande som visar att det är en tänkande varelse som ger en åsikt. Visserligen en politisk åsikt, om än inte en partipolitisk åsikt.

Den naiva kritiken består då av fyra punkter enligt Krusell.

1. Kan det vara så att ekonomipriserna inte anses handla om viktiga frågor?
2. Är ett problem kanske att den samhällsekonomiska forskningen ger ofullständiga och inte helt allmängiltiga svar?
3. Kan det vara så att det finns en misstänksamhet om att vi ekonomiforskare gör dolda ideologiska ställningstaganden?
4. Är det så att många helt enkelt störs av att Ekonomipriset inte är ett riktigt Nobelpris men ändå tillåts vara med den tionde december?

Förhoppningsvis har Krusell ägnat sin text mer tid än vad Cynikern gör i sin kommentar av densamma, men ändå undgår det läsaren vad som är så naivt med denna kritik. Snarare kan man kalla Krusells kritik för en naiv kritik av "naiv" kritik.  Redan tidigt samma morgon hade kommentarsfältet för artikeln bekräftat Krusells egna insikter.
Ja, Riksbankens ekonomipris är inget Nobelpris, vilket lägger ett löjets skimmer över ekonomer som hårdnackat vägrar förstår skillnaden, och den renommésnyltning det innebär.
Ja, ingen tänkande varelse kan ha höga tankar om ett område där man kan komma till motsatta slutsatser, låt vara med olika teorier, där båda slutsatserna är värda varsitt ekonomipris, och kalla detta vetenskap. Snarare rör det sig om konst eller politik.
Ja, ekonomer och ekonomi på svenska lärosäten är gravt politiserad. Hur kan man undgå denna insikt när tidskriften Ekonomisk Debatt används som undervisningsmaterial på universitetsutbildning? Vilka (natur-)vetenskaper använder debattskrifter i undervisningen?

I frågeställning 1 har Cynikern ändock inte lika kritisk syn. Trots allt handlar ekonomi ibland om väldigt viktiga frågor för både samhälle och individer, och världen skulle vara en sämre plats utan ett respektingivande ekonomipris som ges till lovvärda insatser. Utan ett ekonomipris skulle flummare, charlataner och politiker få ännu mer spelrum än de redan har.

Professor Peter Jagers ger några dagar efteråt sin syn till Krusells antagande om att Riksbankens ekonomipris inte tas på allvar. Bra argument och väl formulerat i svaret. Det centrala argumentet är att alltför många av insatserna för att få priset och till dags dato helt enkelt varit ovärdiga (Cynikerns ordval).