Denna skröna är måhända sann och en bra berättelse för barn och ungdomar, men för en vuxen människa finns brister i upplägget. En cynisk analys är berättigad.
För att den ursprungliga historien skall fungera måste Salomo göra vissa antaganden. Antaganden som kan vara fel och som då leder till ett helt annat utfall än skrönans utfall.
Salomo förutsätter att den riktiga modern är psykiskt frisk och den andra kvinnan är sjuk i huvudet. Problemet reduceras då till att lista ut vilken kvinna som är labil, vilket fungerar om Solomos grundantagande är korrekt.
Vad hade hänt om Salomos grundantagande var fel?
- Om båda kvinnorna var labila hade barnet delats på mitten. Resultat hade blivit två nöjda kvinnor och ett dött barn. Då kvinnorna var nöjda hade kanske Salomo framstått som rättrådig just då (inget som Cynikern har någon insikt i), men knappast en skröna om visdom som överlevt till nutiden.
- Om båda kvinnorna var någorlunda psykiskt friska (förutom det där med att stjäla barn) så hade båda kvinnorna avsagt sig moderskapet. Vad hade Salomo gjort då? Tillbaka på ruta ett.
- Om den verkliga modern var psykiskt sjuk och den andra kvinnan ville ta hand om barnet för barnets bästa. Den andra kvinnan får då barnet. Detta kan ju faktiskt vara vad som hände och vi kan vara överens om det är det bästa domslutet. Problemet är snarare att den verkliga modern inte fick sitt barn.
Det blir alltså ett bra utfall om en, och endast en, kvinna är labil. Vilket är en ren chansning under de premisser som berättas. Notera även att ett bra utfall inte är samma sak som att den verkliga modern får barnet.
Denna betraktelse är inspirerat av ett radioprogram om visdom från Vetandets Värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar