Paradisoffer, en svensk flygplanskapning skriven som tonårsdeckare

Titel: Paradisoffer
Författare: Kristina Ohlsson

Sådär i största allmänhet skulle en svensk flygplanskapning vara intressant att läsa om. Inte för att få fördjupa sig i hur passagerare och säkerhetspersonal på marken reagerar. Detta är sedan länge utforskad mark i böcker och film, och svenskar reagerar likadant som amerikaner. Det intressanta är snarare hur man skulle lyckas med att föra ombord vapen eller bomber givet de säkerhetssystem som finns nuförtiden. Ytterligare en intressant aspekt är vilka mål som kaparna tror sig kunna uppnå med en flygplanskapning nuförtiden. Utan att vara expert så finns det några tydliga mål med kapningar som enkelt kan inses

1.  Byteshandel i form av pengar, frisläppande av fångar eller liknande mot att kaparen tar bort hotet. Dessa mål är alltid relevanta, och har omedelbar effekt,
2. Att ta kaparen till en destination som denne annars inte helt lätt kan komma till. Också en omedelbar effekt.
3. Marknadsföring som skall ge goodwill till den som kapar. Visa att denna minsann har makt. Åtminstone makt nog att genomföra en kapning... Frågan är hur stor marknadsföringseffekten av en flygkapning är nuförtiden. Är det verkligen bara mer säkerhetsanordningar som gjort att antalet kapningar minskat senaste decennierna? Har det inte lika mycket att göra med att ingen i (väst-)världen längre ser upp till flygplanskapare? Kapare var hatade också förr, i skuggan av att vara fruktade, men numera är de även föraktade av en betydligt större andel av befolkningen.

Med det sagt så är temat i boken inte alls en regelrätt kapning. Det upphittas ett bombhot i form av en papperslapp ombord på ett flygplan som lyft från Arlanda Stockholm, på väg mot New York. Därmed presenteras ett stort och för handlingen centralt dilemma. Vilka hot är trovärdiga? Vad krävs för att ett hot ska gå från att uppfattas som pojkstreck till en trovärdig terroristaktion? Är en papperslapp mer trovärdig än ett anonymt telefonsamtal för att sätta igång antiterrorist-enheter? Ja, i den meningen att den som hotar i detta fall åtminstone haft tillgång till planet, och möjligen även finns på planet i luften. Men i övrigt? Hur kan man ta en papperslapp på allvar? Detta är inget som författaren gräver djupare i, medan läsaren däremot får fler exempel på liknande dilemman, t.ex. vem är kapare, och vem arbetar för den "goda sidan", och hur kan en tredje part veta vem som är vilken?

Krav på en thriller

Ohlsson förklarar hur hon ser på sitt skrivande.

Först och främst skriver jag för att underhålla och det måste vara det primära och det har jag alltid satt före att upprätthålla regler för hur nära verkligheten jag skall ligga. Det ska inte vara omöjligt det jag skriver, det ska inte vara overkligt men det måste inte vara det mest sannolika.

Med en sådan inställning till thrillers, så kan man lika gärna skriva sagor! Cynikern har två krav på en thriller:

1. Det måste vara en behaglig resa att läsa, innan man når slutet. Hyfsat språk och rimligt agerande av personer. Man kan dock acceptera att aktörerna inte agerar 100% rimligt om man tror att hela historien knyts ihop på slutet.
   
   Med tanke på att författaren tidigare skrivit ren polisthriller (har ej läst) så hade Cynikern låga förväntningar när Ohlsson ger sig på denna typ av thriller som mer handlar om säkerhetspolitik. Resultatet blir faktiskt godkänt på denna punkt, även om det nog till stor del beror på de låga förväntningarna.
2. Själva upplösningen i slutet måste vara klargörande och trovärdig för att man som läsare ska förstå varför personer agerade som de gjorde. Helst ska slutet även ha ett uns av raffinemang över sig, men det betyder inte nödvändigtvis att upplösningen måste vara oväntad. En thriller bör vidare beskriva brott utifrån vad som skulle ske i 99 fall av 100 gällande planering, genomförande och konsekvenser. Komplicerade brott, sett som underhållning, skall inte lyckas tack vara ett antal tursamma sammanträffanden.
   
   Här blir det inte godkänt. Slutet blir ett stort ingenting. Historien knyts inte ihop, utan hela handlingen visar sig vara ett stort hopkok av saker som visserligen skulle kunna hända, men som inte är särskilt troliga.

Faktaresearch

En annan vägdelare för thrillers är det här med research till en bok. Vissa gillar det, andra bryr sig mindre. Cynikern kräver inte att alla fakta skall vara korrekta i en thriller. Alltför många detaljer kan försämra läsbarheten, påhittade eller ej. Mästaren i bra research och fakta, och som nästan tar med för mycket detaljer, är Frederick Forsyth. Frosseri i faktakontrollerade detaljer är inget mål man behöver sträva mot som författare, men det bör ändå finnas en miniminivå. Det råder ingen tvekan om att Ohlsson hellre spottar ur sig böcker än gör ett minimum av faktakoll, vilket strax exemplifieras.

Varför väljer författaren att flygplanet skall vara av typen Boeing 747? Ingenting i handling kräver just denna flygplanstyp, så det blir aningen lustigt att SAS ej använt denna modell sedan 80-talet. Ingen stor sak. Värre är hur handlingen påverkas av bomb på flygplan. USA släpper naturligtvis inte längre in ett kapat flygplan i sitt luftrum. Ja, om planet redan lämnat Europa så får det väl bara nödlanda i Kanada? Nej, inte i denna boken. Ett oväder på USAs östkust gör att planet tydligen ankommer via en rutt som är extremt osannolik; en inflygningsrutt som mest används för flygningar från Lissabon, Afrika och Sydamerika.

Washington D.C. ligger i nedre vänstra hörnet. Flyg från Europa (exklusive iberiska halvön) använder grön rutt därför att den är kortast. Titta på en jordglob! I bilden ser man att flygen från Europa även kan flyga in längre västerut än normalt ifall vädret på USAs östkust är dåligt. I boken utspelas handlingen som att flygplanet anländer via röd rutt. Vill undvika att spoila för mycket, men det resoneras även om att kaparnas intention är att gå mot Washington istället för New York, vilket kan fungera bra med den röda rutten. Flygplanet kan komma nära Washington innan flygledningen hinner fatta att man inte flyger mot New York. Givetvis under förutsättning att planet inte ges rutten med inflygning ovanför röda linjen, som de två planen på bilden. Vad är oddsen för att ett oväder gör att flygplan dirigeras till inflygning via röd rutt samma dag som en kapning äger rum? Kapningen kräver trots allt viss planering, och i verkligheten förmodligen mer planering än vad kaparna i boken avsatt.

Slutomdöme

Paradisoffer fungerar bra som underhållning för stunden. Den ger däremot inga insikter i hur en svensk flygplanskapning skulle hanteras, av vare sig den goda eller den onda sida, vilket förvånar med tanke på att författaren jobbat med just sådana saker innan författandet. Eller kanske just därför...


Finns att köpa hos bl.a. Adlibris inbunden, Bokus inbunden, CDON inbunden.