Förbannelsen i att skriva uppföljare

 

Titel: När det omöjliga blir möjligt
Författare: Irene Wennemo

När en författare skriver en bra bok som emottas väl av läsekretsen är det givet att förlaget vill ha en uppföljare. För romaner är detta en välkänd realitet, men också för mer faktabetonade böcker. Tydligen. Det här är en uppföljare till boken Politik på riktigt. Den gamle rikskanslern Otto von Bismarck lär har sagt att lagar är som korvar. Det bästa är att inte behöva se dem tillverkas. Ändå finns en tjusning i att känna till lagstiftningsprocessen. I det moderna samhället är det ur historiskt perspektiv löjligt många intressenter som får sin utkomst från just detta område. Kommunikatörer, lobbyister, reportrar och tyckonomer. Politik på riktigt berättade på ett intressant sätt om de politiska och byråkratiska processerna bakom ridån.

All makt åt folksuveräniteten

 

Titel: All makt åt folket
Författare: Ludvig Beckman

Cynikern har tidigare försökt läsa böcker om nya idéer för hur samhället bör styras. Utan att ha blivit klokare. Det behöver inte varit fel på idéerna, men om idéerna inte kan presenteras så att en vanlig läsare förstår är det en god gissning att författaren inte själv vet vad idén handlar om. Tyvärr upprepar sig historien. Även denna bok är redan från start så rörig att man snabbt tappar intresset. Ordet folksuveränitet finns i varje mening i början av boken. Ändå finns inget definition av vad författaren menar med ordet!

Dunkla tankar om Rysslands historia

 

Titel: Det fallna imperiet
Författare: Martin Kragh

En svårläst bok. Cynikern har tidigare läst en annan bok av Kragh som var lika svårläst. Kragh har inte förbättrat sig som författare och stilist under de år som gått. Kragh framstår fortfarande som som en duktig student som vill visa för examinatorn hur mycket han lyckats läsa in. Utan att orka förklara för resten av klassen som inte läst extramaterialet. Tyvärr finns ju inte examinatorn närvarande och kan förklara Kraghs brådmogna insikter för läsaren. 

Sann röstfördelning riksdagsval 2022

Den här betraktelsen är en uppföljning av analysen för valet 2018. Hur ser resultatet 2022 ut när man jämför med antalet röstberättigade? Det enda intressanta resultatet ur en ett demokratiskt perspektiv. Vilket medierna självklart missar. Medierna fokuserar enbart på röster som leder till riksdagsmandat, alltså de röster som leder till ekonomiskt stöd för flertalet medier. 

En Bok, en Skog, en Skogvaktare

Titel: Trädens hemliga liv
Författare: Peter Wohlleben

I själen hos en korrekt tänkande människa gör det ont att läsa en bok som denna. Aldrig har en naturvetenskaplig bok varit så rasistisk. Visst får man som läsare mycket fakta om just trädslaget bok. Men skogen består av så många fler träd av andra raser och arter. Varför ska alla träd representeras av just bok? Varför inte låta tusen blommor blomma?

Homo Deus

Titel: Homo Deus
Författare: Yuval Noah Harari 

Cynikern uppskattade Hararis förra bok Sapiens för att den var cynisk. Ändå tog det lång tid att läsa denna nästa bok. Sapiens behandlade den mänskliga historien, förutom slutet på boken som var mer framåtriktad. Slutet var bokens sämsta del. Om uppföljaren Homo Deus skulle fortsatta behandla en rosa framtidsutopi fanns ingen orsak att lägga tid på att läsa boken. Åtminstone inte för en Cyniker som tittar bakåt i historien och tvivlar på att mänskligheten skulle ändra beteendet de närmsta tusen åren.

Samtalsämnen inför punschen

Titel: Efter demokratin
Författare: Jason Brennan

Demokrati är det sämsta sättet att styra samhället - om man undantar alla andra kända alternativ. Låter det bekant? De flesta vuxna personer har hört någon variant av detta. Svårt att säga emot. Eller kanske inte?

Då och då dyker det upp ledare som har bättre lösningar än demokrati. Bättre i betydelsen att vissa personer i samhället får det bättre på bekostnad av andra, men att den totala förbättringen inte ökat. Ett alternativ till demokrati bör nog öka den totala lyckan i samhället, menar Cynikern.

Politiskt ledarskap med dåliga ledare

Titel: Inifrån
Författare: Anna Kinberg Batra

På temat ledarskap. Olika personer kan tycka olika om vissa politiker. Ofta är tyckandet baserat på den egna ideologiska övertygelse och då mindre intressant för det större perspektivet. Vid några tillfällen dyker det dock upp politiker som eftersträvar de högsta posterna men som helt enkelt inte har kapaciteten att vara en ledare. Cynikern har tidigare bedömt Håkan Juholt, så varför inte kommentera Anna Kinberg Batra med samma måttstock? På samma sätt som med boken om Juholt kommer Cynikern inte slösa bort sin tid med att läsa en bok om en misslyckad politiker när det är glasklart att politikern saknade för jobbet nödvändiga egenskaper. Det räcker faktiskt att lyssna på några väl valda poddar som diskuterar boken och kommentera deras kommentarer

Sagan om den fikande talmannen

Det var en gång ett land långt upp i kalla Norden. Det var synd om folket. Inte bara frös de och huttrade så att de hela tiden längtade efter fika, som var det folkliga ordet för en het kopp kaffe med tillhörande kaka. Folket var även bedrövat för att de vid senaste valet råkat välja politiker som var lata. Politikerna hade låtsats att de skulle arbete hårt om de bara blev valda. Folket hade trott på de fagra orden. Men det hade visat sig att politikerna var mest intresserade av att fika. Mycket mer fikasugna än folket som valt dem. Dessutom var det ju politikerna som bestämde fram till nästa val. Inget kunde därför få politikerna att sluta dagdrömma om nästa fikastund, såvida de inte redan satt och fikade. Så där satt nu folket med skägget i brevlådan.

Sann röstfördelning riksdagsval 2018

Den här betraktelsen är en uppföljning av en tidigare analys av röstfördelning. Nämligen för valet 2014. Hur ser resultatet 2018 ut när man jämför med antalet röstberättigade? Detta är det enda intressanta resultatet ur en ett demokratiskt perspektiv. Vilket medierna självklart missar. Istället fokuserar dessa enbart på de röster som leder till riksdagsmandat.